Det var en gång en gubbe. Gubben hette Peter. Peter hade inte bajsat på fem dagar. Men nu var det dags! Han var lycklig över att hans skulle gå och bajsa. Han visste att det var på väg. Han kvittrade, sjöng och dansade. Peter satte sig på dasset. Han tog i för fulla muggar, för kung och fosterland, för friheten, för framtiden, för för, för lite, för mycket, för fan och för tomma muggar. Han kämpade. Han tog i så att han tappade hörseln. Till slut kom det. Bajset alltså. Det kom bajs ur Peter.